Jag förstår inte hur det kan bli svårare och svårare att sägs hej då till Marcus. Ju mer tid jag spenderar med homom ju mer vill jag vara med honom. Ju mer jag ser hans djupa ögon ju mer inser jag hur mycket jag älskar honom. Om han bara kunde förstå hur mycket jag älskar honom. Och jag kan säga så här att jag har aldriog mått sämre. Mår jätte dåligt över att jag tappat armbandet. Jag vill bara ha tillbaks det. Snälla Snälla Snälla!!!!!! Och det gör det inte bättre att man måste ligga själv hela natten. Har lovat älsklingen att inte oroa mig över det men det känns som om jag har svikit honom, som om jag har försört allt. Även fast jag vet att kärleken mellan oss inte sitter i armbandet så fattar jag inte hur jag kunde vara så klumpig och tappa det. Men jag hoppas att älsklingen fattar att jag inte gjorde det med flit. För det är det ända smycke som betyder något för mig. Hade inte brytt mig om jag hade tappat ett annat smycke, för det går att köpa nytt. Jag vill bara att Marcus ska förstå att jag älskar honom men det känns bara som att allt blir fel hela tiden. För det där armbandet var ett armband jag ville ha kvar för evigt. Jag hoppas att det ligger på garageinfarten och att det kommer upp i vår. Och även om det är helt förstört så ska jag spara det i en ask och komma ihåg hur mycket det betyder för mig!

Idag har Marcus och jag bara legat inne och slappat så jävla underbart kan jag ju säga. Och det bästa som finns är att ligga och kolla in i älsklingens finna ögon. Känna hur hans värme kommer in i ens kropp. Känna hans närhet. Jag vill bara flytta hemifrån så att jag kan ligga och kolla in i hans ögon hela tiden. Jag vill leva mitt liv med honom. Men nu måste jag borsta tänderna, göra situps och sedan krypa ner i sängen för imorgon har jag ingen sovmorgon och det är Lucia så det blir kyrkan på morgonen! Men vi hörs imorgon TJO!

Sommar mys med tjejerna, det var riktigt trevligt!