Jag förstår inte hur det ordet kan svida så mycket i hjärtat. Att säga hejdå till Marcus är det värsta jag vet. Ju mer jag är med honom ju ondare gör det att säga hejdå. Nu kommer det tårar längst min kind när jag vet att jag måste gå ifrån honom. Även att jag vet att vi kommer att ses igen så gör det lika ont. Att se hans ögon och veta att jag inte kommer kunna titta in i dom nästa sekund. Veta att man inte kan hålla om den man älskar. Inte känna värmen från Marcus. Vad nu än kärlek är, så går det inte gemnföra hur mycket jag älskar Marcus. Han är mitt allt. Min framtid. Och tårarna som rinner längst min kind ibland på nätterna är bara prestationsångest, eller bara ren kärlek. Jag vill att det ska vara Marcus och jag föralltid. Men att säga hejdå är något jag vill slippa!