Har ingen aning om vad jag ska döpa rubriken till så det struntar jag i, så jag är inte arg eller något snarare ledsen eller vad man ska säga. Det rinner i allafall tårar längst min kind och det är inte glädjetårar kan jag ju säga! Borde inte skriva det här så öppet men det är ändå min blogg så jag borde ju få skriva det om jag känner för det. Men det är riktat till min älskade pojkvän, som gör mig illa genom att sova ensam.

Har ni tänkt på en sak att när man är trött( men inte kan sova) så ligger man alltid och tänker på så knäppa saker. Eller jag gör det iallafall, på saker som man helst inte vill tänka på. Typ en mardröm fast att man är vaken och tror att allt man tänker kommer att hända i framtiden. Jag vet att jag är löjlig med det är väl sådan jag är antar jag. Men har ni inte någon gång känt att eran älskling typ är konstig på något sätt. Visst han kramar er och pussar er men det känns som om det finns någon annan. Har själv aldrig upplevt det och hoppas heller inte att jag behöver att uppleva det. Men man är jämt så sjukt orolig över att älsklingen ska hitta någon annan. Att han ska inse att han är värd någon bättre. Känns bara som att jag gör allt fel, är för ful fet och äcklig för älsklingen. Att jag inte lägger tillräkligt mycket tid på min älskling. Att jag är för egoistisk och bara tänker på mig själv hela tiden. Jag vill inte förlora min älskling på något som jag kan ändra på. Lite svårt att ändra på att man är ful men det får vi hoppa över. Men jag tänker alltid på vad jag äter bara för att jag inte vill gå upp ett gram. För det känns som om för varje gram jag går upp ju mindre älskar älsklingen mig. Jag vet att det inte är sant men det är svårt att få ur tanken ur huvudet när den har kommit ditt. Det blir liksom att varje gång man ska äta så känner man sig fet. Och ända gången jag kan äta normalt är när älsklingen är med och när han ber mig ta mer. Annars känns det bara som om man äter för mycket. Och jag är jätte rädd för att bli stor igen. Jag vet att älsklingen älskade mig lika mycket då som han gör nu men det känns ändå inte rätt att bli sor och klumpig. Jag menar älsklingen är värd den bästa kroppen på hela jorden. Tyvärr så är det inte min kropp men jag kämpar som fan för att få den. Hade inte lagt en timme i gymmet om det inte var för att jag vill få en bättre kropp för älsklingen. Hade aldrig tänkt på min vikt om jag inte var rädd för att förlora honom. Jag menar förlorar jag honom så har jag inget. Jag kan leva fattig och knappt få någon mat, Inte ha något hus och leva i en kartong på gatan bara jag får göra det med älsklingen. Varje natt så drömer jag underbara drömar om att vi alltid kommer att leva tillsammans och bilda familj och köpa hus och så vidare. Och jag är så rädd att ett par extra kilon ska förstöra det. eller att han tycker att jag är tråkig som somnar tidigt och alltid håller på med saker som han inte tycker är ett dugg intressant. Menar han är med mig i köket jätte mycket så nu ska jag fan sätta mina fötter i garaget lite mer. Men det blir så tråkigt när man inte kan göra något. Att bara sitta och kolla är inget kul. Då bytter jag hellre däck eller tvättar bilen så att man får vara med. Haar inget imot att vara igaraget, har bara något imot att bara sitta och kolla på när du gör saker. Vill ju hjälpa dig men jag förstår om det inte är så lätt och om du inte vill att jag ska pila på din bil. Men vi kan väl tvätta den någon mer dag eller bara göra något tillsammans.

Okej nu är jag trött och saknar älsklingen. Finns det någon bättre kombo. Nej jag skulle inte tro det. Varför inte bara slita ut mitt hjärta direkt istället för att plåga det. Marcus kommer aldrig att fatta hur mycket jag älskar honom. Jag gråter floder varje natt han inte är här med mig. Jag bitter sönder mina läppar varje minut som jag inte är med honom. Och varje dag utan att få se honom gör mig galen. Så snälla älsklingen lämna mig inte jag lovar att jag kan ändra mig precis som du vill ha mig bara du inte lämnar mig. Jag gör precis allt för dig jag lovar!!!!!!!!!!!

Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och gröpa ur mitt hjärta med en köksked jag orkar inte ha den stikande känslan i bröstet när jag inte är med älsklingen. Förhoppningsvis så lever jag imorgon. Annars vet ni vart jag ligger. Hemma i min säng fullt med blod runt om mitt hjärta, dränkt i mina tårarav saknaden av Marcus!