Jag förstår inte hur man kan vara en så underbar person. Du gör allt för mig och får mig att må bra. Det är du som får mig att andas. Det är din röst som får mitt hjärta att slå. Det är din beroring som får mitt blod att cirkulera. Om du bara kunde förstå hur underbar du är. Vilken perfekt kropp du har. Det alldeles perfekta ansiktet, med en mun som jag alltid vill kyssa , underbara blå ögon och jag bara älskar din näsa. Den är inget fel på( du får inte operera bort den, den är en del av dig som jag alltid kommer att älska)Din underbara mage som man kan ligga och dregla över, du är alldeles perfekt lång. Älskar ditt halvlånga blonda hår. Du är perfekt!!!!!Jag fattar inte att det var jag som fick dig. Du är alltid så underbar och snäll. Med dig känner jag mig trygg. För jag vet att vad som än händer så kommer du att stå vid min sida och skydda mig från allt ont. Jag vet att du inte överger mig när jag behöver dig som mest. Om du bara kunde förstå hur mycket du betyder för mig. Hur mycket det betyder för mig att du älskar mig. Jag har alldrig haft så starka känslor till någon. Inte ens till Jackie. Jag kan bara inte förstå vart dom kännslorna kommer ifrån jag trodde att när man älskade någon så sa man ungefär bara att man älskade varandra. Men jag kan ju säga att jag har defenitift haft fel. Kärlekens känslor är något mycket mer. Det känns som om du är en del av min kropp och varje gång du inte finns nära så är det som att jag kan stå. Jag får ingen luft och mitt hjärta har stanat. Jag fattar inte hur man kan ha så starka känslor till någon. Hur man kan älska någon så mycket som jag älskar dig. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta vad som än händer. Och om det någon gång kommer att ta slut så vet du att jag föralltid kommer att leva som singel, det är bara dig jag vill ha. Det är bara du som någonsin kommer att få röra min kropp. Jag är bara din. Och jag menar verkligen NU OCH FÖRALLTID. För vad som än händer så kommer vi att lösa det. Min kärlek till dig blir bara starkare och starkare för varje dag. Det blir bara svårare och svårare att säga hejdå. Att stå vid ytterdörren och försöka att inte gråta när du ska gå är det värsta jag vet. Att inte kunna krypa ner hos en varm kropp, utan få ligga själv bland alla kuddar. Jag hatar att vara själv. Jag vill bara att du ska vara nära mig jämnt. Man tror att det ska vara skönt att var själv ibland men jag kan säga att saknaden blir så stor och man saknar dig direkt när du går utanför dörren. Varför ska jag vara själv när jag kan vara mig själv med dig. Jag kan göra precis vad jag vill när jag är med dig. Jag vet att du respekterar mig för den jag är. Att du alldrig kommer att lämna mig för att jag sitter och pluggar eller pysslar( Jag hoppas att du säger till om det blir förmycket). Det är helt underbart att göra saker man tycker om med dig. Det är helt underbart att stå i köket och laga mat, när man vet att du ska komma och äta. Att stå och diska tillsammans och skratta med varandra. Du får den tråkigaste saken att bli rolig. Du får mig att alltid vara lycklig. Att alltid lee. Kommer jag till dig med en tår i ögot så ser du snabbt till att den inte är kvar. Jag vet inte vad jag ska säga för att du ska förstå att du är underbar. Du är den ända som vet såhär mycket om mig, den ända jag litar på. Med dig kan jag prata om precis vad som helst. Du får mig att känna mig värdelful, som jag aldrig har gjort förut. Du får mig att känna att jag duger till att jag klarar saker och ting. Att jag inte är värdelös. Jag kommer aldrig att kunna förkalara min känslor till dig. Jag vill bara att du ska veta att dom finns där och att dom föralltid kommer att tillhöra dig!!!!!
Jag ÄLSKAR dig!!!!

Jag fattar inte hur mycket som bara kommer upp i huvudet när man sitter och tänker själv i sitt rum. Och är det inte konstigt att det ända jag kan komma och tänka på är älsklingen. Jag kan sätta mig i sängen och bara kolla på kudden och minas tillbaks till den 29 maj när jag fick min första puss av Marcus. Hur vi sakta närmade hos varandras läppar. Hur nervös jag var, hur nära jag var på att svimma. Hur mysigt det var att bara ligga under Marcus armar. Det var första gången i mitt liv jag kände trygghet. Jag kommer ihåg hur rummet var mublerar( precis som det är nu) Kommer ihåg vilka lakan jag hade( ja det är samma). På något sätt så sitter minnena kvar överallt. Det hörnet kommer alltid att vara speciellt.
Det är inte många som vet det är men jag har alltid velat vänta med att förlora oskulden tills jag har gift mig. Jag vet inte varför, inte för att jag är kristen eller något. Jag har bara varit osäker på mig själv och tyckt att jag sätt förjävlig ut, vart förstor och sådant. Men när jag träffade Marcus så kändes allt så rätt. Och jag kan säga att jag är väldigt glad över att det var han som tog min oskuld. Det är bara han som kommer att få röra min kropp. Jag är hans förevigt. Och jag hoppas att han är min föralltid. Åhhh jag kan inte ens förklara hur mycket jag älskar honom. Kan inte ens försöka att göra det. Det är helt meningslöst!!!!!!

Tror inte att det är någon annan i hela världen som skulle rida, baka, diska för min skull! Du är helt underbar älskling. Om du bara kunde förstå det!!!!!!