Jag fattar inte riktigt när man har spenderat hela helgen med älsklingen känns det som att det kommer att bli skönt att bara få lägga sig i sängen och inte göra någonting. Men vad är det för men ing att var själv när man ändå ligger och sam´knar älsklingen direkt. Så fort man ska göra något så frågar man typ i luften
- Älskling vill du göra det då?
Det känns så jävla töntigt men man är så van vid att älsklingen ska vara brevid än, och man vill ju alltid fråga vad han vill liksom^^. Men hur jag en försöker att se något posetivt med det hela så går det inte. Jag kan vara mig själv och göra precis allt jag vill när jag är med min älskling så varför ska jag då vara hemma själv och känna smärtan i bröstet? Jag längtar jätte mycket till en dagen då älsklingen flyttar hemifrån och man kan vara hos honom så mycket som man hinner och får. Jag menar att det spelar ingen roll om han är i köket och jag sitter i sängen. Bara att man får vara tillsammans med honom. Det är det som spelar roll för mig iallafall. Att man kan gå och fråga om hjälp eller bara ta en puss av honom. Stå och laga mat tillsammans, göra alla hushållssyslor som annars är jätte tråkiga. Men med älsklingen blir dom roliga. Visst man är väl rädd att man ska tröttna på varandra. Men Marcus och jag har lovat varandra att vi ska säga till om det är något vi stör oss på eller om det är något man har tröttnat på. Så det känns faktiskt väldigt skönt. Man slipper liksom att oroa sig över att han inte vill ha mig mer! Att det inte tar slut bara direkt. För jag vill göra allt för att få mitt förhållande med Marcus att hålla förevigt.
Vill bara ligga i hans famn och lyssna på hans vackra röst. Jag vill känna hans varma kropp. Jag vill vara med honom dag ut och dag in. I all min evighet!!!!

Åhh i sommar vill jag bara ta med mig Marcus ut till långnäs där jag har spenderat all min barndom med morfar^^