Nu sitter jag med mitt pulserande ben och räknar ner varje sekund tills älsklingen ska ringa. Jag saknar hans röst. Jag saknar hans ansikte. Men det värsta med allt är att jag inte får sova med min älskling inatt. Det kommer att kännas helt hemskt och tomt. Det känns ju liksom tomt utan honom nu när jag sitter och pysslar. Han är en del av mitt liv och det gör att när han inte är nära mig känns livet helt meningslöst. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag sitter i tårar och vill bara vara hos min älskling jag vill bara kunna krypa upp i hans knä och känna hans värme. Jag vill att han ska vara här nu. Även fast vi sitter vid två olika datorer och fixar med annat så känner man han närhet. Man kan somna in i hans famn. Marcus du förstår inte hur mycket jag saknar dig. Jag menar det det gör så ont i hela kroppen att jag gråter. Varje sekund utan dig är  hemsk. Snälla älskling lämna mig inte då vet jag inte vad jag gör. Men nu ska jag fortsätta att vänta på att älsklingen ska ringa och sedan ska jag krypa ner i sängen och ställa klockan eftersom det är skola imorgon. Vilket jag inte tycker är jätte kul kan jag ju säga! Men sådant är livet^^