Det är nog dom minnena jag aldrig kommer att glömma.

Hon var min första egna häst, och vi har gått igenom mycket tillsammans. När jag köpte henne var hon jätte smal och jätte arg och gjorde lite som hon ville. Hon bara sprang och sprang. Och första halvåret som jag ägde Jackie så var jag jätte rädd för henne och mamma fick rida henne, för jag spydde nästan varje gång jag skulle åka ut till stallet för att jag var så rädd. Men ju mer vi var tillsammans ju mer tyckte jag om henne. Och tillslut så vågade jag att rida henne. Och då gick det bara bättre och bättre. Och vi kämpade för att bli bäst. På den första tävlingen vi gjorde tillsammans kom vi etta på trailen. Första gången jag ens hade suttit på henne på en tävlingsbana. Och det är nog en av dom mest chokade stunderna i mitt liv. Sedan var det bara att träna mera. När Jackie sedan blev sjuk så (sommaren 2009 med diabetes) började allt att gå neråt. Men vi försökte att få henne att må bra. Men när vi fick reda på att hon hade diabetes så blev allt lite svårare eftersom att all föda innehåller socker, exempelvis gräs. Men vi klarade den sommaren och vintern kom. Det gick lite upp och ned med henne men vi klarade vintern tillsammans med i all fall. Vi gjorde bara mer och mer komplicerade saker och helt plötsligt var vi tillbaka där vi var innan hon blev sjuk! Och dom långa svängarna i skogen som man bara kunde umgås med henne är de bästa stunderna i livet. Det är något alla människor borde få uppleva. Men sedan när sommaren kom så började hon att bli allt sämre igen och jag kände att det var bättre att hon fick gå vidare och slippa smärta. Men medens hon blev lite sämre fick hon mycket smärtlindring eftersom veterinären var så envis på att det skulle gå. Men jag lärde mig att stå på henne och sedan kunde hon gå med mig på ryggen. Det är ändå rätt så roligt att kolla tillbaks på kort och sådant man har på det. Jag lärde henne även att gå efter mig utan grimma, och jag kunde rida utan grimma i låga tempon. Hade gärna sett att Jackie fans kvar i livet eftersom hon var min bästa vän. Men jag har många minnen som alltid kommer att leva kvar i mitt hjärta. Hon kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta.
Men nu har Marcus tagit över den del där jag kan lägga huvudet på axeln och säga hur jag känner

Hihihi hon kan skratta också!







Som det matvrak hon var så ståd hon till mesta dels vid balen så det var inte så sårt att hitta henne^^

Några av mina kort på Jackie!

När man mister något står tusen åter.
Jag miste min vän men hittade min livs kärlek! Ibland är sorg en bra väg att förstå livet!